ὑδέω-ῶ
Ὕδηὑδέω-ῶ (seul.
prés.) [ῠ]
1 chanter, célébrer,
Call. fr. an.
62 ; Nic. Al. 47, 525 ||
2 nommer, d’où au pass. être nommé,
se nommer, A. Rh. 2,
528 ; 4, 264 ; Arat. 257.
Étym. R.
indo-europ. *h₂ued-, parler ; cf.
ὕδης, Lex. qui
parle, ὕδω ; p.-ê. rapprochement avec
αὐδή, sscr.
vádati « parler ».