ποτηριοφόρος

πότης

ποτής
πότης, ου, adj. m. grand buveur, en parl. d’une lampe qui boit beaucoup d’huile, Ar. Nub. 57, fig. ||
Sup. irrég. ποτίστατος, Ar. Av. 735.
Étym. πίνω.