Κρέων
ΚρεῶνδαιΚρέων, οντος
(ὁ) Kréôn (Créon)
1 roi
de Thèbes, Od. 11, 269 ; Eschl.
Sept. 474 ;
personnage des tragédies de Sophocle,
Soph. O.R., O.C. et Ant. ||
2 roi
de Corinthe, Eur. Med. 19, etc. ||
3 autres, Il. 9, 84 ; Plat. Prot. 339a ||
E Κρέων, monosyll. par syniz.
Soph. Ant.
156. Voc.
Κρέων, Eur.
Ph. 1322 ;
Κρέον, Soph.
O.R. 637,
1459. Épq. Κρείων, Hom. ll. cc.