Νικομήδης
ΝικονόηΝικο·μήδης, ους
(ὁ)
[ῑ]
1 Nikomèdès (Nicomède)
h. roi de Bithynie, Plut. Syll. 22, 24 ; Alex.
1, etc.
||
2 autres, Thc. 1, 107 ; Plut. Them. 32, etc. ||
E Voc. Νικόμηδες,
Anth. 8, 139 ;
gén. épq. -εος,
Anth. 8, 140 ;
acc. -η,
Str. 624 ;
App. Mithr.
4, etc. ;
et -ην,
Plut. Syll.
24, Alex.
1.
Étym.
νίκη, μήδομαι.