ἀκάρδιος
ἀκαρείἀ·κάρδιος, ος,
ον :
A sans cœur :
I au
pr. dépourvu de l’organe du cœur, Plut. Cæs. 63 ||
II fig.
1 sans courage,
Gal. 5, 118
||
2 sans raison, sans
jugement, léger, Spt. Prov. 10, 13 ;
17, 16 ; Sir.
6, 20 ; Jer.
5, 21 ||
B p.
anal. sans cœur, sans moelle (bois) Th. H.P. 3, 12, 1.
Étym.
ἀ, καρδία.