ἀνωτάτω

ἀνωτερικός

ἀνώτερον
ἀνωτερικός, ή, όν :
1 qui agit par en haut, Hpc. 264, 11 ||
2 situé dans l’intérieur des terres, NT. Ap. 19, 1.
Étym. ἀνώτερος.