ἀπαρηγορήτως

ἀπαρθένευτος

ἀπάρθενος
ἀ·παρθένευτος, ος, ον :
1 qui ne convient pas à une jeune fille, Eur. Ph. 1740 ||
2 qui n’a pas perdu sa virginité, Soph. fr. 287.
Étym. ἀ, παρθενεύω.