ἄπιον

ἄπιος

Ἄπιος
ἄπιος, ου () []
1 poirier, Arstt. H.A. 5, 19, 22 ; Th. H.P. 1, 3, 3 ||
2 poire, Ar. fr. 476, 3 ; Th. Char. 2, 3 ; Plut. Cato mi. 46, etc. ||
3 sorte d’euphorbe, plante, Th. H.P. 9, 9, 5 ; Diosc. 4, 177.
ἄπιος, α, ον [] lointain, étranger, Il. 1, 270, etc. ; Od. 16, 18 ; Soph. O.C. 1685.
Étym. ἀπό ; cf. ἀντίος de ἀντί.