ἄπιος, ου (ἡ) [ᾰ] 1 poirier, Arstt. H.A. 5, 19, 22 ; Th. H.P. 1, 3, 3 || 2 poire, Ar. fr. 476, 3 ; Th. Char. 2, 3 ; Plut. Cato mi. 46, etc. || 3 sorte d’euphorbe, plante, Th. H.P. 9, 9, 5 ; Diosc. 4, 177.
ἄπιος, α, ον [ᾰ] lointain, étranger, Il. 1, 270, etc. ; Od. 16, 18 ; Soph. O.C. 1685. Étym. ἀπό ; cf. ἀντίος de ἀντί.