ἀποδοτήρ

ἀποδοτικός

ἀποδοχεῖον
ἀποδοτικός, ή, όν :
1 qui donne en échange, Sext. 16, 28 Bkk. ||
2 qui produit, gén. Nicom. Arithm. 112 ||
3 corrélatif de, correspondant à, EM. 763, 8 ||
Cp. -ώτερος, Ptol. Tetr. p. 193.
Étym. ἀποδίδωμι.