ἀπροσόμιλος

ἀπροσόρατος

ἀπροσόρμιστος
ἀ·προσόρατος, ος, ον [ρᾱ] qu’on n’ose regarder en face, terrible, Pd. O. 2, 74 ; Orph. H. 38, 2.
Étym. ἀ, προσοράω.