ἀράγδην

ἄραγμα

ἀραγμός
ἄραγμα, ατος (τὸ) [ᾰρ]
1 bruit d’un corps que l’on frappe, choc bruyant (de tambours), Eur. Cycl. 202 ||
2 c. κάταγμα, Sor. Fract. p. 48, 2 Cocch.
Étym. ἀράσσω.