ἀριπρεπίη

ἄρις

ἀρίς
ἄρις ou ἄριν, ινος (ὁ, ἡ) [] sans nez, c. à d. sans flair, Xén. Cyn. 3, 2.
Étym. pour ἄ·ρρις ou ἄ·ρριν de ἀ, ῥίς.
ἄρις, ιδος () sorte de plante, Gal. 2, 88b ; Plin. H.N. 24, 94.
Étym. cf. ἄρον.