ἀρνευτής

ἀρνεύω

ἀρνεώς
ἀρνεύω, bondir comme un agneau, Lyc. 465 (part. ao. ἀρνεύσας) ; part. bondir pour plonger, d’où plonger, Lyc. 1103 (part. prés.).
Étym. ἀρήν.