ἀρτιοταγής

ἀρτιότης

ἀρτιπαγής
ἀρτιότης, ητος ()
1 état d’une chose entière, intégralité, Stob. Ecl. 1, 144 ||
2 qualité d’un nombre pair (p. opp. à περιττότης), Arstt. Metaph. 3, 2, 18.
Étym. ἄρτιος.