ἄσκη

ἀσκηθής

ἄσκημα
ἀσκηθής, ής, ές, non endommagé, sain et sauf, en parl. de personnes, Il. 10, 212 ; 16, 247 ; Od. 9, 279, etc. ; postér. en parl. de choses, Antim. 16, 2 Kinkel ; A. Rh. 2, 960 ||
E Plur. épq. ἀσκηθέες, trisyll. Od. 14, 255.