χρυσοφόρος

χρύσοφρυς

χρυσοφυλακέω-ῶ
χρύσ·οφρυς, υος (ὁ, ἡ) [ῡῠς] aux sourcils d’or, subst. ὁ χρ. Epich. fr. 40 Ahrens ; Eup. (Ath. 328b) ; Arstt. H.A. 8, 13, 3, la dorade, poisson.
Étym. χρ. ὀφρύς.