ἐμϐάδιον

ἐμϐαδόν

ἐμϐαθύνω
ἐμϐαδόν, οῦ (τὸ) []
1 le sol, Pol. 6, 27, 2 ||
2 t. de math. superficie, Theol. 18, 19 Ast.
Étym. ἐμϐαίνω.
ἐμϐαδόν [] adv. en marchant, d’où :
1 par terre, Il. 15, 505 ||
2 à gué, Paus. 10, 20, 8.
Étym. ἐμϐαίνω.