εὐ·κτέανος, ος, ον [ᾰ] riche, Eschl. Pers. 897 ; Anth. 9, 442 || E Épq. ἐϋκτέανος, Man. 6, 428. Étym. εὖ, κτέανον.
εὐ·κτέανος, ος, ον, aux fibres tendres, d’où facile à fendre, à couper, Plut. Marc. 8 || Cp. -ώτερος, Th. H.P. 3, 9, 3. Étym. εὖ, κτείς.