γάστρις
γαστρισμόςγάστρις, ιδος
[ῐδ]
I adj. (ὁ, ἡ)
1 ventru, El. N.A. 14, 26 ||
2 gourmand, glouton,
Ar. Av.
1604 ; Th.
816 ||
II subst. ὁ γ. sorte de
gâteau, Chrysipp. (Ath. 647f) ||
Cp. γαστρίστερος, Plat. com.
(Poll. 2,
175).
Étym.
γαστήρ.