γνωριστικός
γνωριῶγνωριστικός, ή,
όν :
1 propre à faire
connaître : τινος, Arstt. Phys. 2, 2, 10 ; περί τινος,
Arstt. Metaph.
3, 2, 20, qqe ch. ; abs. Plat. Def. 414c ; Arstt. An. 1, 2, 13 ||
2 capable de connaître,
gén. Plut.
M. 79d ; Arr. Epict. 2, 20, 21 ; M. Tyr.
3, 45.
Étym.
γνωρίζω.