γοητεία, ας
(
ἡ)
1 magie, sorcellerie,
Plat. Conv.
202e,
etc. ; Hdn
4, 12 ||
2 p.
ext. fascination, Plut.
M. 961d ; d’où, en mauv. part, charlatanisme, imposture,
DS. 1, 76 ;
joint à ἀπάτη,
Pol. 4, 20, 5 ;
à ἀπάτη καὶ
ψευδολογία, Luc. Nigr. 15 ; etc.
Étym.
γοητεύω.