ἰσοτίμος

ἰσότονος

ἰσοτόνως
ἰσό·τονος, ος, ον []
1 également tendu, avec la même tension ou la même intensité, Diosc. 5, 141 ||
2 avec le même accent, t. de gr. Hermog. (Rhet. p. 291 W.).
Étym. ἴ. τόνος.