καλαμαῖος

καλαμάομαι-ῶμαι

καλαμάριον
καλαμάομαι-ῶμαι [ᾰλᾰ] ramasser le chaume après la moisson, d’où :
1 glaner, fig. Plut. M. 182a ||
2 p. anal. grappiller après la vendange, Spt. Deut. 24, 22 ; Jer. 6, 9.
Étym. καλάμη.