Καναχᾶς

καναχέω-ῶ

καναχή
καναχέω-ῶ [ᾰᾰ] (seul. prés. et ao.)
1 intr. faire du bruit, résonner, Od. 19, 469 ||
2 tr. faire résonner, acc. A. Rh. 4, 907 ||
E Prés. Crat. (Com. fr. 2, 119, 7 et 162) ; ao. 3 sg. κανάχησε, Od. 19, 469, etc.
Étym. καναχή.