καταπολεμέω-ῶ
καταπολιορκέομαι-οῦμαικατα·πολεμέω-ῶ :
I abattre par la guerre,
d’où :
1 vaincre à la guerre,
acc. Thc.
2, 7 ; Xén.
Hell. 7, 1,
10 ; Dém. 43,
10 ; gén. Clém. 871 ||
2 épuiser par la guerre,
Xén. An.
7, 1, 27 ; Plat. Menex. 243c, etc. ||
II guerroyer contre,
dat. Plut.
Cæs. 26.