κατάσχιστος

κατασχολάζω

κατασχολέομαι-οῦμαι
κατα·σχολάζω :
1 tarder, Soph. Ph. 128 ; d’où perdre son temps, Plut. Tim. 36 ||
2 s’amuser aux dépens de, gén. Mach. (Ath. 581e).