κατατοκίζω

κατατολμάω-ῶ

κατατομή
κατα·τολμάω-ῶ :
1 s’enhardir contre, affronter hardiment, gén. Pol. 3, 103, 5, etc. ; DS. 3, 3 ||
2 oser, entreprendre résolument : τι, Hld. 7, 24, qqe ch. ; avec l’inf. Spt. 2 Macc. 3, 24, etc.