κέρτομος
Κερτόνιονκέρτομος, ος,
ον :
1 injurieux, malveillant,
moqueur, Hés. O.
786 ; Hdt.
5, 83, etc. ; postér. DH. 7, 72 ||
2 trompeur, décevant,
Hh. Merc.
338 ; κ.
ἁρμονία, Anth. 7, 191, accents trompeurs, en
parl. de l’écho ||
E Mot poét. ; en prose,
Hdt. 5, 83 ;
DH. 7,
72.
Étym.
pré-grec.