κνεφάζω

κνεφαῖος

κνέφαλον
κνεφαῖος, α, ον :
1 obscur, sombre, Eschl. Pr. 1029 ; Eur. Alc. 595 ||
2 qui agit dans l’obscurité, à la nuit tombante, Hippon. fr. 63, ou avant le jour, Ar. Vesp. 124, etc. ||
E Fém. -ος, Ar. Ran. 1350.
Étym. κνέφας.