κορακινίδιον

κορακῖνος

κοράκινος
κορακῖνος, ου () [ᾰῑ]
1 jeune corbeau, Ar. Eq. 1053 ||
2 poisson de mer, coracin, Ar. Lys. 560 ; Com. (Ath. 309a, etc.) ; Archestr. (Ath. 294a) ; Arstt. H.A. 9, 2, 1, etc.
Étym. κόραξ.