κηδέστωρ

κήδευμα

κήδευσις
κήδευμα, ατος (τὸ)
1 parenté par alliance, par mariage, Eur. Med. 76 ; Plat. Leg. 773b ||
2 parent par mariage, Soph. O.R. 85 ; Eur. Or. 477.
Étym. κηδεύω.