λάω

λάω-λῶ

λαώδης
λάω-λῶ, mot dor. vouloir ||
E Seul. prés. λῶ, λῇς, λῇ, λῶμες, Ar. Lys. 1162 ; λῆτε, λῶντι, Epich. fr. 19 Ahrens ; Thcr. Idyl. 4, 14 ; sbj. 2 sg. λῇς, Thcr. Idyl. 5, 21 ; 3 sg. λῇ, Epich. fr. 19 Ahrens ; opt. 3 sg. λῴη, Epich. fr. 137 Ahrens, et p.-ê. 2 pl. λῷτε, Epich. fr. 58 Ahrens ; inf. λῆν, Thc. 5, 77 ; part. λῶν, Epich. fr. 19, 1 Ahrens.
Étym. Étymol. incert. ; cf. λῆμα.