λιθικός

λίθινος

λιθίνως
λίθινος, η, ον [ῐῐ]
1 fait de pierre, Pd. I. 1, 25, etc. ; Hdt. 2, 141 ; Thc. 5, 47 ; Luc. Tim. 43, etc. ; τὰ λίθινα, Xén. Lac. 3, 5, statues de marbre ||
2 λ. θάνατος, Pd. P. 10, 75, mort d’une personne changée en pierre.
Étym. λίθος.