μακρόκωλος

μακρολογέω-ῶ

μακρολογητέον
μακρολογέω-ῶ :
1 parler avec prolixité, Plat. Gorg. 465b, etc. ; Isocr. 54a ; περί τινος, Hpc. Art. 808, sur qqe ch. ||
2 parler longuement : τι, Xén. Hell. 4, 1, 13, de qqe ch.
Étym. μακρολόγος.