μονή
μονηῒς ἀρχήμονή, ῆς
(ἡ)
I action de s’arrêter,
d’où :
1 halte, séjour,
Hdt. 1, 94 ;
Xén. An.
5, 1, 5 ; Plut.
M. 1063d ||
2 retard, lenteur,
Thc. 1, 131 ;
particul. repos, pause, Plut. M. 747c ||
II lieu où l’on
réside :
1 auberge, hôtellerie,
Paus. 10, 31,
7 ; d’où en gén. logement,
NT. Joh.
14, 2 ||
2 monastère, Naz. 3, 220 Migne.
Étym.
μένω.