νωτοφορία

νωτοφόρος

νωχαλής
νωτο·φόρος, ος, ον, qui porte sur son dos, Spt. 2 Par. 2, 2, et 11, etc., τὸ νωτοφόρον, Xén. Cyr. 6, 2, 34 ; DC. 56, 20, bête de somme.
Étym. νῶτος, φέρω.