οἰακηδόν

οἰακίζω

οἰάκισμα
οἰακίζω [] gouverner, diriger, Hdt. 1, 171 ; Pol. 3, 43, 4 ; 8, 8, 2 ; Str. 828 ; fig. Arstt. Nic. 10, 1 ; DS. 18, 59 ||
E Act. seul. part. prés. Héraclite éph. fr. 64 ; Arstt. Pol. ll. cc. ; DH. 3, 26 ; pass. prés. inf. Str. l. c. ; et part. DS. 18, 59. Ion. οἰηκίζω, Hdt. l. c.
Étym. οἴαξ.