οἰκείω

οἰκείωμα

οἰκείως
οἰκείωμα, ατος (τὸ)
1 rapport de parenté ou d’amitié, DH. Rhet. 7, 5 vulg. (ἀξίωμα, conj. Sylb.) ||
2 p. ext. rapport naturel, rapport de conformité, Str. 269.
Étym. οἰκειόω.