ὀφίασις

ὀφίδιον

ὀφιῆτις
ὀφίδιον, mieux que ὀφείδιον, ου (τὸ) petit serpent, Arstt. H.A. 8, 29 ; Str. 706 ||
E Dans des inscr. att. ὀφίδιον, non ὀφείδιον, CIA. 2, 766, 16 (340/337 av. J.-C.), etc. ; v. Meisterh. p. 42.
Étym. dim. d’ὄφις.