ὀφεώδης

ὀφθαλμία

ὀφθαλμίας
ὀφθαλμία, ας ()
1 ophtalmie avec épanchement d’humeurs et chassie, Xén. Mem. 3, 8, 3 ; Plat. Phædr. 255d, etc. ; au pl. Hpc. 943d, etc. ||
2 cécité, Ar. Pl. 115.
Étym. ὀφθαλμός.