παλινδορία

παλινδρομέω-ῶ

παλινδρομή
παλινδρομέω-ῶ []
1 courir en sens inverse, rebrousser chemin, Ps.-Hdt. V. Hom. 19 ; DS. 20, 74 ; Plut. Cic. 22 ; fig. Pol. 7, 3, 8 ||
2 p. anal. se résorber, en parl. d’un abcès, Hpc. Progn. 43.
Étym. παλίνδρομος.