πάμμετρος

παμμήκης

πάμμηνις
παμ·μήκης, ης, ες, tout à fait long, très long, Soph. O.C. 1609 ; Plat. Pol. 286e, etc. ; Arstt. Meteor. 1, 14, 5.
Étym. π. μῆκος.