πάμμηνος

παμμήστωρ

παμμήτειρα
παμ·μήστωρ, gén. ορος (ὁ, ἡ) tout à fait inventif, tout à fait industrieux, Poèt. (DS. Exc. Vat. p. 123) ; Lyc. 490.
Étym. π. μήστωρ.