παραϐλής

παραϐλητέος

παραϐλητικός
παραϐλητέος, έα, έον :
1 qu’on peut comparer à, Plut. Cim. 3 ||
2 qu’il faut placer devant, dat. Geop. 17, 19, 2 ||
3 qu’il faut diviser, Nicom. Arithm. 2, 27, 7 Hoche.
Étym. vb. de παραϐάλλω.