παρακαθεύδω

παρακάθημαι

παρακαθιδρύομαι
παρα·κάθημαι (seul. prés. et impf.) être assis auprès de, dat. Ar. Ran. 1492 ; Thc. 6, 13, etc. ; abs. Plat. Prot. 320c ; en parl. d’une troupe, se poster auprès, Pol. 9, 44, 2.