παραπομπή
παραπομπόςπαραπομπή, ῆς
(ἡ)
1 action d’accompagner,
d’escorter, Dém. 249,
16 ; d’où cortège, escorte,
Arstt. Œc.
2, 30 ; Pol.
30, 9, 13, etc. ; DS. 20, 45 ; Plut. M. 870a ||
2 action de faire venir,
de procurer, Arstt. Pol. 7, 5, 4 ||
3 transport, importation,
Antiph. (Ath.
343a);
Xén. Hell.
7, 2, 18, etc. ; Eschn. 50, 35.
Étym.
παραπέμπω.