παρενήνεον

παρενήνοθε

παρενθεῖν
παρ·ενήνοθε, 3 sg. pf. ou ao. 2 d’un verbe inus. s’approcher, se présenter, pénétrer dans, abs. A. Rh. 1, 664 ; dat. Orph. Lith. 628.
Étym. cf. ἐπενήνοθε et κατενήνοθε.