παροδικῶς

παρόδιος

παροδίτης
παρόδιος, ος, ον :
1 situé sur la rue ou sur la route, Hypér. (Poll. 7, 121); Plut. M. 521d ||
2 commun, proverbial, Bas. 3, 388 Migne.
Étym. πάροδος.