πελεκῖνος
πελεκινωτόςπελεκῖνος, ου
(ὁ)
1 pivert ou p.-ê. pélican,
Ar. Av.
884 ; Opp.
Ix. 2, 6
||
2 coronille ou séné bâtard, plante,
Hpc. 665, 48 ;
Th. H.P.
8, 8, 3, en ce
sens ἡ πελεκῖνος, Geop. 2, 43 ||
3 poutre en forme de
hache, t. d’archit. Héron (Math. p. 251) ; Vitr.
9, 9.
Étym.
πέλεκυς.