φάλαρα

φαλαρίς

Φάλαρις
φαλαρίς, ίδος [ᾰᾱῐδ]
1 poule d’eau, Ar. Ach. 875, Av. 565 ; Arstt. H.A. 8, 3, 15 ||
2 millet d’oiseau (Phalaris canariensis L.) Diosc. 3, 159 ; Plin. H.N. 27, 12, 102 ||
E Ion. φαληρίς, Ar. Av. 565.
Étym. φαλαρός.